Hund korsord – 3 till 18 bokstäver

Liten hund med långsträckt kropp och korta ben; jakt- och sällskapshund.

Hund av honkön.

Korthårig hund med kraftigt huvud och trubbig nos, t.ex. bulldogg och boxer.

Dvärghund med utstående ögon, trubbig nos och rynkig panna.

Unge av hund.

Japansk hundras, en av de asiatiska spetsarna.

Stor, kraftig, korthårig hund med bred, kort nos; bruks- och sällskapshund.

Kortbent, brittisk vallhund; kortform för welsh corgi.

Vild hund, oftast gulbrun med vita tassar; lever i Australien.

Hund av honkön; nedsättande ord för tik.

Vardagligt ord för hund.

Sällskapshund med riklig, ullig päls som ofta klipps efter ett fast mönster.

Hund eller katt.

Liten, japansk spetshund; ursprungligen jakthund.

Hund med spetsiga, upprättstående öron och ringlad svans över ryggen.

Barnspråk för hund.

Långhårig vinthund med ursprung i Afghanistan.

Ganska grov hund med korta ben och långa öron.

Liten, korthårig drevhund, vanligen trefärgad i svart, brunt och vitt.

Långnosig hund som används som vallhund och sällskapshund.

Långsträckt, kortbent svensk jakthund.

Långhårig, stående fågelhund med glänsande, vågig päls.

Kortform för skotsk terrier, en hundras.

Lågbent, vit, strävhårig terrier (west highland white terrier).

Hund av blandras eller en typ man ogillar.

Hund som används till att valla får, t.ex. collie.

Gråmelerad, norsk spetshund med hårt ringlad svans.

Hund som vaktar en gård.

Liten hund som man kan ha i knäet.

Stor och kraftig, korthårig hund av doggtyp.

Kortnosig, lågbent dvärghund med lång päls, ursprungligen kinesisk.

Kortform för pitbullterrier.

Korthårig, stående fågelhund, vanligen vit-, svart- eller brunfläckig.

Hund som används vid rävjakt.

Spetshund med vit eller gräddgul, tjock päls; sällskapshund.

Vargliknande hund med upprättstående öron; polis-, vakt- och narkotikahund.

Långhårig, apporterande fågelhund med hängande öron och korta ben.

Skalldrivande jakthund.

Livlig hund med fyrkantig nos och ofta sträv päls.

Kortform för vorstehhund.

Korthårig, mindre vinthund med sabelformad svans.

Hund som hålls i band.

Kraftig hund med långsmalt, veckat nosparti; används som spårhund.

Lågbent hund med kort, tillplattad nos och underbett.

Jakthund som driver viltet, t.ex. beagle.

Hund som jagar ut djur ur gryt, t.ex. tax och foxterrier.

Unge av hund.

Hund som används vid jakt, t.ex. stövare eller tax.

Gråmelerad, svensk spetshund med hårt ringlad svans.

Hund som tränats att slåss i arrangerade hundslagsmål.

Kraftig hund med små hängande öron och tät päls, svart eller gulbrun.

Spetshund med yvig, oftast svart päls; vaktar ofta renhjordar.

Dvärghund med lång, silkeslen vit päls; samma ras som malteserhund.

Dvärghund med lång, silkeslen päls och stora, upprättstående öron.

Vanligen svart eller brun, korthårig hund med smal nos.

Hund som används för att dra släde.

Bruks- eller jakthund som spårar upp personer eller villebråd.

Hund som specialdresserats att bevaka t.ex. ett hus.

Hund som dresserats att vakta och hålla samman en hjord.

Långbent, snabblöpande hund med smal kropp, t.ex. whippet eller afghan.

Hund som används för arbetsuppgifter, t.ex. som vakt- eller polishund.

Liten dvärghund med stort huvud och stora öron; världens minsta hundras.

Kort form för dobermannpinscher.

Hund vars mankhöjd inte överstiger 35 cm, t.ex. chihuahua och mops.

Hund som lämpar sig för fågeljakt, t.ex. setter och pointer.

Stor, korthårig och mycket snabb vinthund; vanlig i hundkapplöpning.

Hund av obestämd ras.

Narkotikahund.

Hund tränad att söka upp människor begravda i laviner.

Hund tränad att leda en synskadad person.

Hund som dresserats till hjälp i polisarbete.

Hund som är utmärkt som apportör, särskilt i vatten.

Strävhårig, terrierliknande hund med skägg och buskiga ögonbryn.

Vargliknande hund med långt, spetsigt nosparti och upprättstående öron.

Annat namn för afghan, den långhåriga vinthunden från Afghanistan.

Korthårig, vit hund med svarta eller bruna, runda fläckar.

Köldtålig spetshund med tjock päls; drar slädar i polartrakter.

Vit, liten terrier, vanligen med mörka fläckar.

Kraftig, korthårig, svart brukshund med mörkbruna tecken.

Brukshund tränad för skyddstjänst.

Brittisk terrier av bulldoggstyp.

Annat namn för schäfer, den vargliknande polis- och vakthunden.

Liten, blågrå terrier med lång päls.

Stående fågelhund med brun eller brun-vit päls.

Hund av blandras.

Brittisk vallhund från gränsen mellan England och Skottland.

Långhårig, svart fågelhund med roströda teckningar.

Terrierliknande dvärghund med lång, silkeslen, vanligen vit päls.

Bulldoggsliknande terrier; populär sällskapshund.

Kortbent, apporterande fågelhund med långa hängande öron.

Miniatyrkopia av pinschern, ursprungligen använd för råttfångst.

Grönländsk polarhund som används för att dra slädar.

Hund tränad att söka upp narkotika, bl.a. vid tullvisitation.

Hund som hålls som sällskap och inte för annat syfte.

Kortbent, svensk spetshund, grå eller rödgul; används bl.a. som vallhund.

Korthårig amerikansk hund av terriertyp.

Stor, rostbrun terrier med svart eller gråmelerad sadel.

Svart, svensk stövare med bruna och vita teckningar.

Newfoundlandshund.

Stor schnauzer, ofta använd av polis och militär.

Brun, svensk stövare med svart mantel.

Svensk stövare, hundras från Småland.

Långhårig, brittisk terrier av dvärghundstyp.

Kraftig, svart eller brun, korthårig brukshund.

Stor, långhårig hund, oftast svart.

Stor, kraftig hund med slät eller lockig päls, vanligen vit och röd.