Skogen är Sveriges guld. Den har byggt vårt land starkt. Den ger jobb i glesbygden, den ger virke till våra hus och den är en plats för jakt och friluftsliv. För många svenskar är skogen en del av vår själ och vår historia. Men nu är denna historia hotad. Och hotet kommer inte inifrån, utan från byråkrater hundratals mil härifrån.
I Bryssel ritar man nya kartor. EU vill bestämma hur vi ska sköta vår skog. De vill införa detaljerade regler för vad som får huggas ner och vad som måste stå kvar. De pratar om biologisk mångfald och klimat. De använder stora, fina ord. Men för vanligt folk på den svenska landsbygden betyder orden bara en sak: minskad makt över sitt eget liv.
Tjänstemän utan gummistövlar
De som fattar besluten har förmodligen aldrig satt sin fot i en småländsk tallskog eller en norrländsk björkskog. De sitter i stora glaskomplex och tittar på kalkylark. De förstår inte att den svenska skogen redan sköts av människor som älskar den. Människor som har vårdat marken i generationer.
Ta Bengt, 64 år gammal. Han äger en bit skog som han ärvt av sin pappa. Tanken var att skogen skulle bli hans pension. Men nu har nya EU-direktiv gjort att stora delar av hans mark klassats som skyddsvärd. Han får inte röra sina egna träd. Han får knappt någon ersättning. Hela hans livsverk låses fast av ett papper från Bryssel.
När Bengt försöker överklaga möts han av en mur av krångliga blanketter och myndighetsspråk. Han slåss mot en övermakt som inte går att besegra.
Eliten som nickar och håller med
Var är de svenska politikerna när detta händer? Varför står de inte upp för Sveriges intressen?
Mönstret är alltid detsamma. Våra folkvalda åker ner till Europa. De sitter i fina mötesrum, dricker kaffe och nickar. De vill vara duktiga i klassen. De vill visa att Sverige är ett snällt land som alltid följer reglerna. Sedan åker de hem till Stockholm och låter vanliga svenskar ta smällen.
De som nickar i Bryssel bor sällan på landet. De förlorar inte sina jobb när skogsmaskinerna stannar. De känner inte oron när man inte längre kan bestämma över sin egen mark. För eliten är EU-besluten bara diplomati. För Bengt är det hans liv.
Sverige är en självständig nation. Vi har alltid kunnat sköta vår egen natur. Det är dags att våra politiker slutar böja sig för överheten och börjar försvara det som är vårt. Vi måste behålla makten över vår egen mark. Allt annat är ett svek mot dem som byggt detta land.