Sverige är ett land med höga skatter. Vi betalar mycket varje månad. Vi gör det för att vi tror på ett gemensamt samhälle. Men när det gäller kulturen är det ofta svårt att förstå var pengarna tar vägen.
Vanligt folk betalar, men det är en liten klick i storstäderna som får skörda frukterna.
Låt oss titta på verkligheten. Ute i landet kämpar lokala föreningar för sin överlevnad. Det är eldsjälar som bakar bullar, säljer lotter och ordnar loppisar. De gör det för att hålla liv i den lokala hembygdsgården, bystugan eller manskörerna. Det är där den riktiga kulturen finns för många. Det är där människor möts över generationsgränserna. Det är där vi för traditioner vidare.
Men för dessa eldsjälar finns det sällan några stora bidrag att hämta. När de ber kommunen eller staten om pengar till ett nytt tak på den gamla dansbanan, är svaret nästan alltid nej. Kassan är tom, heter det.
Miljoner till det obegripliga
Men kassan är tydligen inte tom för alla. Högt uppe i kulturmyndigheternas korridorer sitter byråkrater och delar ut miljontals kronor till projekt som ingen vanlig människa förstår.
Det kan handla om en provocerande teaterpjäs som spelas för tomma stolar i Stockholm. Det kan vara en konstnär som får betalt för att ställa ut en hög med sopor, eller för att sitta tyst i ett rum i flera dagar. Det kallas för “samtida konst” eller “normkritik”.
Om du som vanlig skattebetalare skakar på huvudet och undrar vad det är för trams, då får du snabbt en utskällning. Kultureliten tittar ner på dig. De tycker att du är obildad. De anser att de har i uppdrag att “utmana” och “provocera” oss vanliga människor, och vi förväntas tacksamt betala notan.
Kultur ska bygga sammanhållning
Detta är ett djupt svek mot medborgarna. Kulturpolitik borde inte handla om att försörja en liten elit som bara skapar konst för varandra. Det borde handla om att stärka vårt land.
Gemensam kultur är det klister som håller ett samhälle samman. Det handlar om våra svenska rötter, vår historia och vår gemenskap. När makthavarna hellre kastar pengar på abstrakta experiment än stöttar det som faktiskt betyder något för folk i deras vardag, då skapar de splittring.
Det är dags att flytta makten över kulturen. Ta pengarna från de fina salongerna och ge dem tillbaka till gräsrötterna. Låt hembygdsgårdarna leva, bevara våra svenska traditioner och sluta slösa våra skattepengar på obegripligheter.
