Att besöka ett museum brukade vara en resa i tiden. Det var en plats där farföräldrar kunde ta med sina barnbarn och visa hur Sverige blev Sverige. Man tittade på gamla svärd från vikingatiden, vackra allmogemöbler från bondesamhället och storslagna tavlor på våra gamla kungar.
Man kände en koppling till dem som levt och slitit i det här landet före oss. Man kände att man var en del av något större.
Men idag händer något märkligt på våra svenska museer. Myndigheterna och de så kallade experterna verkar tycka att vår historia är ett problem.
Historien rensas undan
Runt om i landet töms gamla utställningar. Föremål som har visats i årtionden plockas plötsligt ner och låses in i mörka källarförråd. Tavlor flyttas för att de anses ha “fel” motiv. Istället möts besökarna av tomma ytor och krångliga skyltar fyllda med akademiska ord om makt, förtryck och strukturer.
Byråkraterna vill nämligen inte längre berätta vår historia så som den var. De vill “skriva om” den. De vill uppfostra oss besökare. De vill berätta för oss vad vi ska tycka och tänka. Allt ska passas in i deras moderna, politiska mall.
Traditionellt svenskt liv målas ofta upp som något mörkt och trångsynt. Hela vårt kulturarv granskas med misstänksamhet.
Ett folk utan rötter
Det här gör folk både ledsna och arga. Och det är inte konstigt. Ett folk som förlorar sin historia tappar också sin identitet. Om vi inte vet var vi kommer ifrån, hur ska vi då veta vilka vi är?
När makten försöker sudda ut eller skämmas över det svenska arvet, skapar de bara vilsenhet. I en tid då Sverige förändras snabbt och sprickorna i samhället växer, behöver vi vår historia mer än någonsin. Vi behöver något som enar oss. Något som alla, både de som bott här i generationer och de som är nya i landet, kan samlas kring och lära sig av.
Vår historia är inte perfekt. Inget lands historia är det. Men den är vår. Vi ska inte behöva be om ursäkt för den. Det är dags att kasta ut pekpinnarna från museerna och stolt visa upp vårt kulturarv igen. Låt svenskarna få tillbaka sin historia.
