Analys24 är finansierad av reklam, och allt innehåll på webbplatsen ska betraktas som reklam.

När skolan försvann dog byn – elitens jakt på stordrift

“Förtätning”. Smaka på det ordet. Det är tjänstemännens och byråkraternas nya älsklingsord. Det låter kanske oskyldigt, men det betyder i praktiken att vi ska packas ihop. Så tätt det bara går.

Ingen plätt mark i Sverige ska tydligen få vara ifred. Har ni en fin, grön park i ert område där barnen leker? Då kan ni ge er på att kommunen vill bygga ett höghus precis där. Har ni en parkering där ni ställer bilen? Den ska bort. Där ska det stå dyra lådcyklar i stället.

Målet verkar vara att tränga ihop vanliga människor och göra deras liv svårare. Framför allt drabbar det barnfamiljer och äldre.

Bilen som måltavla

Politikerna säger ofta att detta görs för klimatets och miljöns skull. Man vill tvinga alla att cykla eller åka buss, oavsett om det fungerar i deras liv eller inte.

Man ritar bort parkeringsplatserna med flit. Man smalnar av gatorna och skapar kaos i trafiken. Syftet är tydligt: att straffa de som kör bil. Man struntar i att bilen är ett nödvändigt verktyg för att få livet att gå ihop.

Hur ska vardagen fungera i praktiken? Hur ska den ensamstående mamman få hem tre kassar mat i novemberregnet? Hur ska hantverkaren få med sig alla sina tunga verktyg till jobbet? Hur ska pensionären ta sig till vårdcentralen när benen inte bär?

Frihet för eliten, trängsel för oss

För eliten i innerstaden är detta lätt. De har nära till allt. De har tunnelbana runt hörnet. De kan sitta på sina bekväma kontor och bestämma över hur vi andra ska leva våra liv. Men för vanligt folk i stora delar av Sverige är bilen lika med frihet. Det är ett måste för att få jobba, leva och hämta barn.

När städerna förtätas till bristningsgränsen försvinner också andningshålen. Barnens lekplatser krymper och asfalteras. Träden som renar luften huggs ner. Kvar blir en trång, högljudd och stressig miljö. Vi människor mår inte bra av att leva packade som sillar.

Sverige är ett stort land. Vi har gott om plats. Vi behöver absolut inte stapla människor på varandra. Vi måste sluta låta ideologiska byråkrater detaljstyra våra liv och vår boendemiljö. Låt folk ha kvar sina bilar. Låt barnen behålla sina gräsmattor och fotbollsplaner. Staden är till för oss medborgare, inte för makthavarnas politiska experiment.