Våra städer förvandlas mitt framför ögonen på oss. Gammalt, vackert och svenskt rivs ner. Upp flyger kalla lådor av glas och betong. De ser ofta ut som fängelser eller enorma streckkoder. Ändå vinner de fina priser.
Arkitekter och politiker jublar. De klipper band, håller tal och dricker bubbel. De kallar sina nya byggnader för “spännande” och “djärva”. Men frågar de någonsin oss? Vanligt folk. Vi som faktiskt ska bo där och se eländet varje dag när vi går till jobbet.
Svaret är nej. Det finns en djup spricka i Sverige i dag. Den går rakt mellan de som ritar våra städer och de som lever i dem.
Svenskarna vill ha skönhet
Undersökning efter undersökning visar exakt samma sak. Svenskarna vill ha klassisk arkitektur. Vi gillar fönster med spröjs. Vi tycker om trähus, varma färger och mjuka former. Det är naturligt. Det ger en känsla av trygghet. Det knyter an till vår historia och den svenska kulturen. En stad ska kännas som ett hem.
Men på stadsbyggnadskontoren fnyser man åt detta. Där kallas det för “nostalgi” och “bakåtsträvande”. Man vill till varje pris bygga modernt. Man vill provocera. Resultatet blir grått, hårt och avvisande.
Miljarder av våra skattepengar läggs på skrytbyggen som ingen egentligen bad om. Kommunhus som ser ut som rymdskepp. Kulturhus som liknar bunkrar. Det är ett slöseri med resurser och ett hån mot medborgarna.
Hyckleriet i innerstaden
Det värsta är hyckleriet hos de som bestämmer. Var bor makthavarna själva? Var bor stadsarkitekten och kulturpolitikern? Väldigt sällan i de nya betongområdena.
Ofta bor de i charmiga sekelskiftesvillor. Eller i vackra, bevarade gamla lägenheter i den dyra innerstaden. Där skyddas fasaderna av hårda regler. Där får man inte ändra en dörr utan lov. Eliten slipper bo i de stela, fula lådor som de stolt prackar på oss andra ute i förorterna och på landsbygden.
Ett samhälle som ständigt river sin egen historia tappar till slut sin själ. Våra städer ska inte vara lekstugor för arkitekter med storhetsvansinne. De ska vara vackra, trygga hem för vanliga svenskar. Det är dags att sluta bygga för branschpriser. Det är dags att bygga för folket igen.
